Nu tänker jag vara lite gubbgrinig igen.
För ungefär samtidigt som Stockholm fylldes av regnbågsflaggor, glitter, musik och tiotusentals människor som firade Pride, fylldes Rättvik av amerikanare, cruising, öl, hög musik och folkfest under Classic Car Week.
Två stora evenemang. Två ganska olika publikgrupper. Två företeelser som väcker väldigt olika känslor hos människor.
Och det är just det som är lite intressant.
För Pride behöver inte ens ha börjat innan det dyker upp kommentarer om dekadens, fylla, sexualisering, olämplighet för barn och gud vet vad. Somliga tycks närmast föreställa sig Stockholm som Sodom och Gomorra så fort den första regnbågsflaggan hissas.
Classic Car Week däremot?
Folkligt. Trevligt. Tradition. Fina gamla bilar och lite fest får man väl tåla.
Jo, tjena.
Efter årets Classic Car Week sammanfattar polisen veckan med fem misstänkta våldtäkter, 30 misstänkta misshandelsfall, flera narkotikabrott och omkring 900 bötesbrott.
Polisen berättar dessutom om kraftigt berusade barn, ända ner i 12-årsåldern.
Läs den meningen en gång till.
Tolv år.
Två höga polischefer i Dalarna beskriver delar av verkligheten under veckan som ren misär. De skriver att de inte vill behöva skjutsa fler våldtagna unga kvinnor till sjukhus, se fler sönderslagna människor eller hjälpa fler kraftigt påverkade 12-åringar.
Och här kommer siffran som fick åtminstone mig att höja på ögonbrynen ordentligt.
Enligt polisen anmäls ungefär 20 procent av alla brott i Rättviks kommun under ett helt år under just bilveckan.
En femtedel av ett års anmälda brott. På en vecka.
Det är rätt imponerande för en gammal hederlig svensk folkfest.
Samtidigt har jag försökt hitta motsvarande polisrapportering efter Stockholm Pride. Misshandel, våldtäkter, redlöst berusade ungar och liknande direkt kopplat till Prideveckan.
Jag hittar ingen motsvarande sammanställning.
Det betyder naturligtvis inte att inga brott begås under Pride. Stockholm är en storstad och när hundratusentals människor samlas kommer saker att hända. Att påstå något annat vore trams.
Men jag hittar ingenting som ens kommer i närheten av den problembild som polisen själv beskriver efter Classic Car Week.
Och Stockholm Pride är inget litet kvarterskalas heller. Prideparaden brukar samla omkring 50 000 deltagare och ungefär en halv miljon människor i publiken.
Det är här min gubbgrinighet börjar klia.
För tänk om polisen efter Pride hade gått ut och berättat om fem misstänkta våldtäkter, 30 misshandelsfall, narkotikabrott, 900 bötesbrott och kraftigt berusade tolvåringar.
Herrejävlar.
Facebook hade kokat.
Det hade skrivits spaltkilometer om Pride. Politiker hade krävt åtgärder. Någon hade garanterat frågat om skattepengar verkligen skulle gå till sådant här. Och kommentarsfälten hade varit fulla av människor som förklarade att detta bevisade precis vad de alltid hade tyckt om Pride.
Men när det handlar om Classic Car Week blir diskussionen märkligt mycket försiktigare.
Då ska vi komma ihåg att de flesta sköter sig.
Och det gör de naturligtvis.
Precis som de allra flesta på Pride sköter sig.
Det är just det som är poängen.
Jag har absolut ingenting emot gamla amerikanare, mullrande V8:or eller människor som vill träffas kring sitt intresse. Tvärtom, en snygg gammal jänkare får gärna mullra förbi mig vilken dag som helst.
Men kanske borde vi fundera lite över vår måttstock.
Varför betraktas vissa grupper som problematiska utifrån vad några få gör, medan andra grupper får behålla etiketten folklig tradition trots att polisen redovisar en problembild som är betydligt svårare att vifta bort?
Det handlar nog mindre om vad som faktiskt händer och mer om vilka människor vi redan från början bestämt oss för att misstänka.
Så nästa gång någon börjar muttra om Pride, fylla, dekadens och dåliga förebilder för barn kanske vi kan skicka med ett litet tips.
Ta en sväng till Rättvik.
Och ta med polisens statistik.
Sedan kan vi prata om dekadens.
